I THINK I LOVE YOU BUT I'M AFRAID

Jag vet inte vars jag ska börja eller hur jag ska få ut det jag känner. Jag har alltid sagt till mig själv att jag klarar mig själv, pojkvänner är inget för mig. Men så mötte jag dig, jag vill inte vara utan dig. Du gör mig så glad och får mig att känna mig uppskattad på ett sätt som ingen annan fått mig att känna. Nu vet jag inte om jag fuckat upp det här för att jag är så jävla feg, blyg och rädd. Jag vågar inte ens säga hur mycket du betyder för mig och jag är totalt värdelös på att visa det. Jag vet inte varför jag är såhär jävla feg när jag tycker om dig så himla mycket. Och ibland undrar jag verkligen hur du ens orkat med mig sen juli när jag är som jag är. Du är helt underbar och jag vill inte vara utan dig min finaste stjärthjärna. <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0