NORMAL IS THE HALFWAY POINT BETWEEN WHAT YOU WANT AND WHAT YOU GET

nu är snart denhär helgen slut och monster deget tar tag imorgon igen. hade ju varit kul om man hade något liv, annat än deg och att vara deg. hann ju iallafall med något annat än sjuhundra timmar jobb ihelgen, trehundra barnfilmer och mys med finaste!
 

Utkast: Sep. 24, 2012

mysdress och jesus krull hela dagen, helt underbart.
imorgon drar kneget igång igen! härlisch nu sex and the cityyy

BEHIND EVERY BITCH IS A WOMEN WHO GOT TIERD OF BEING BROKEN


YOU TOOK MY BREATH AWAY OCH JAG VILL ALDRIG HÄMTA DEN

Onsdag vart Inge deg alls för emmsan idag, 
Helt mördbultad, ensam och vek. 
Men snart får jag en inneboende några dagar, 
Moster storpooojk yoda. <3

MÅSTE TA MIG DIT UPP IGEN

Hamnen suger lika mycket som torkat getpiss, förstår inte varför jag inte kan säga nej. Vill bara vara hemma och säla. Jag kommer sakna min egna säl. Men snart får jag gå till västra vakten och härja med Kjelle! Spännande det är och snoka söta och vara jobbig och fråga om allt!

THE LONGER THE WAITING, THE SWEETER THE KISS

så fort jag börjar känna att jag hade kunnat släppa in någon så felar det ändå. står i ett vägsjäl utan en liten tanke vars jag ens ska kolla nu. åt vilket håll ska jag gå, hur ska jag tänka, varför ska jag gå? eller ska jag låta det passera som alla andra gånger? allt är så svårt och jag känner mig bara så jävla ensam.
 

FÖR MIG ÄR DU LIVET MEN JAG TAR DIG FÖR GIVET

är i ett sånt svart hål nu så jag vill inte göra ett skit, vill inte ens pyssla om i mitt nya hem, mitt egna stackars jävla hem, vill knappt gå till jobbet fast de gör mig så glad jag vill nog bara bort, bort långt här ifrån. bara för en stund eller bara få stänga in mig själv och samla mina mörka tankar och sen få göra en comeback som den jag borde vara. jag känner ingenting, jag känner bara tomhet och saknad, tänker på det som jag kan förlora och murar in mig i det som jag redan har förlorat. vidriga värld, varför är du såhär nu?

VART JAG ÄN GÅR

saknaden i mig gör mig galen, vetskapen att jag inte ska få se dig mer gör mig så trasig och ostabil, tryggheten du gav fick mig att känna sån ro och lättnad. du visste allt och lite till, man behövde aldrig berätta för du visste ändå. jag har bott i din favorit jacka sen jag fick den och har det varit för varmt inne har jag gått ut och satt mig i den och funderat vars jag ska titta eller prata för att du ska höra mig. hur vet jag om du hör mig eller att du är med mig? kom hem igen, vill inte klara mig utan dig morfar.
<3

RSS 2.0