FALLING TO PIECES

tänk om någonting hade kunnat vara i närheten av bra.



jag känner mig helt transparant, sliten grå och ointressant.
tänk om ni visste hur de var, att stå ensam kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0